Östersjön – vårt hav

kuvateksti

Östersjön är världens största bräckvattenbassäng. Vattnet är en blandning av salt havsvatten och sötvatten som tillförs av floder, älvar och regn. Östersjön har en yta på 422 000 kvadratkilometer och ett medeldjup på 56 meter. De smala och grunda danska sunden utgör förbindelselänken mellan Östersjön och Atlanten.

Östersjöbassängen formades för miljarder år sedan då kontinentalplattorna rörde på sig och Fennoskandiens berggrund bildades. Bassängen fick sin sista utformning då den senaste istidens is först pressade ned jordskorpan och landet sedan småningom började höja sig då trycket minskade.

Andra utmärkande drag för Östersjön är avsaknaden av tidvatten och den långa nordiska vintern med isbildning i Östersjön. Alla de här omständigheterna har bidragit till utvecklingen av Östersjöns flora och fauna. Resultatet är ett för Östersjön karakteristiskt biosamhälle, där de ursprungliga havs- och sötvattenorganismerna utgör en unik helhet.

Till följd av sin unika karaktär och det faktum att alla omgivande stater är utvecklade industriländer har Östersjöns ömtåliga natur utsatts för omfattande nedsmutsning. Det har ofta sagts att Östersjön är världens mest förorenade hav – och inte utan orsak.

År 1974 undertecknade därför Östersjöländerna en konvention rörande Östersjöns marina miljö, Helsingforskonventionen. Den täcker alla olika föroreningskällor och förbjuder dumpningen av avfall i havet. Den förbjuder också förorening som sker på grund av bottenundersökningar och utnyttjande av havsbottnen. Enligt avtalet får skyddet av Östersjön inte heller leda till ökad förorening utanför konventionsområdet.

En särskild kommission för skydd av Östersjöns marina miljö, Helsingforskommissionen (HELCOM) grundades av de undertecknande staterna. Kommissionens uppgift är att fortlöpande övervaka att konventionen uppfylls och genom enhälliga beslut ge avtalsparternas regeringar rekommendationer rörande detaljer i tillämpningen av konventionen. Ett internationellt sekretariat grundades i Helsingfors år 1980.

En förnyad och ännu mer bindande skyddskonvention godkändes som en del av den nationella lagstiftningen i de nio Östersjöländerna år 2000, då den tidigare konventionen ersattes av en ny. I den här skyddskonventionen ingår också interna territorialvatten.

Finlands statsråd fattade våren 2002 sitt eget principbeslut om åtgärder för att förbättra Östersjöns tillstånd och skydda den marina naturen.

Världsnaturfonden WWF inledde år 2001 en egen storkampanj för skyddet av Östersjön – Operation Sjöjungfru. WWF ger med hjälp av kampanjen alla finländare möjligheten att stödja Östersjöarbetet och själva arbeta för Östersjöns bästa. ”Människan behöver havet. Havet behöver människan” är slogan för Operation Sjöjungfru.

År 2004 beslöt IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön (MEPC, Marine Environment Protection Committee) att klassa en stor del av Östersjön som särskilt känsligt havsområde.

Vid Östersjöstaternas femte toppmöte som arrangerades av Östersjörådet i juni 2004 välkomnade regeringscheferna de åtgärder IMO vidtagit för att påskynda minskningen av antalet tankfartyg med enkelt skrov och understödde införande av förbud mot transport av tungolja i enkelbottnade tankfartyg till och från hamnar i Östersjön senast den 5 april 2005 i enlighet med IMO:s bestämmelser. Östersjöstaterna har i flera forum uttryckt sin oro för trafik med sådana fartyg.

Det var ett stort steg mot tryggare och miljövänligare sjötransporter när GOFREP (Gulf of Finland REPorting), ett obligatoriskt rapporteringssystem för fartyg, togs i bruk i Finska viken den 1 juli 2004. Den öst-västgående trafiken i Finska viken är mycket livlig, likaså passagerartrafiken mellan Helsingfors och Tallinn med omkring 6 miljoner passagerare årligen. Den ryska oljeexportens snabba utveckling har lett till en stor ökning av antalet fartyg som går genom Finska viken. En grundstötning eller kollision kunde förorsaka förlust av människoliv eller allvarliga miljöskador på de sårbara marina ekosystemen.

Finland, Estland och Ryssland har tillsammans anhållit om att få införa ett obligatoriskt rapporteringssystem för fartyg och anhållan godkändes av International Maritime Organization (IMO) i december 2002. Verksamheten, täcker de internationella vattnen i Finska viken. Finska vikens sjödistrikts VTS-central i Helsingfors svarar för Finlands del av övervakningen. Internationella vatten av Finska viken har genom gemensam överenskommelse delats in i två övervakningsområden: Tallinn Traffic (Estland) övervakar den södra sektorn och Helsinki Traffic (Finland) den norra. Östra delen av Finska viken, som är ryskt sjöterritorium, övervakas av Ryssland. St. Petersburg Traffic samarbetar med den estniska och den finska centralen.

I Finland sköts Östersjöforskningen av Havsforskningsinstitutet som är underställt kommunikationsministeriet. Havsforskningsinstitutet tar fram oceanografisk information för beslutsfattare och för praktiska ändamål. Forskningen är främst koncentrerad på Östersjön men också på polarhavens egenskaper. Målet är att skapa en grund för förståelsen för havets naturvetenskapliga egenskaper, med speciell hänsyn till samhällets behov, såsom sjöfart.

Finlands miljöcentral de regionala miljöcentralerna och universiteten bedriver också forskning rörande Östersjön.

Länkar

←    →