Historia

kuvateksti

Torpedbåten S 2:s undergång i en höststorm år 1925, en händelse som kraftigt skakade vårt land och dess sjöfartskretsar, var startskottet för grundandet av Finlands Flottförening, numera Sjöfartsförbundet, den 24 april 1926. Föreningen fick genast en karaktär nästan av folkrörelse och runtom i landet grundades lokala flottföreningar som alla började driva en gemensam sak: Finland, som nyss blivit självständigt, skulle ha en egen, duglig krigsflotta.

Upplysningsarbetet ansågs vara viktigt och redan år 1926 utsåg föreningen till sitt språkrör den nygrundade publikationen Laivastolehti, som numera heter Navigator. Den nya föreningen lyckades så bra med sin uppgift att en flottlag stiftades år 1927, och utgående från den fattade regeringen beslut om anskaffningen av två pansarfartyg, fyra ubåtar och fyra motortorpedbåtar. Flottans fartygsanskaffningar hade en stor sysselsättande effekt på den finländska skeppsbyggnadsindustrin som hade lidit av 1930-talets depression. Vid krigsutbrottet hade Finland en liten men relativt modern flotta.

År 1931 ändrades föreningens namn till Förbundet för Finlands Flotta. Efter krigen fick förbundets verksamhet en allt större inriktning på utvecklandet av handelssjöfarten. På 1950-talet strävade man också efter att få med speciellt ungdomar i verksamheten. Verksamhetsformerna utgjordes av flottdagarna, vars program vanligen bestod av besök på flottans fartyg, och sjöpojkslägren åren 1947-1965 och de därav härledda ungdomsseglatserna som inleddes sommaren 1964. Som en speciell hobby för pojkar började man bygga fartygsmodeller. Ungdomsseglatserna blev småningom en så omfattande verksamhet att det ansågs motiverat att avskilja dem från Sjöfartsförbundet, föreningens nya namn från och med år 1970. Så uppstod år 1973 Segelfartygsstiftelsen i Finland, som nu tack vare sitt eget segelfartyg, skonaren Helena, har en etablerad ställning inom ungdomsseglatserna. Sjöfartsförbundet står fortfarande i nära samarbete med Segelfartygsstiftelsen.

En ny verksamhetsform var att arrangera utställningar för allmänheten. Den första omfattande utställningen av fartygsmodeller hölls år 1955 i Stockmanns varuhus. Mindre utställningar arrangerades vid samma tid bland annat i S:t Michel, ofta i anslutning till pojkarnas modellbyggnadshobby. Nästa gång ställdes modellerna ut i Armfeltmuseet på Sveaborg i samband med förbundets 60-årsjubileum år 1986. Utställningarna i Argoshallen i Stockmanns varuhus i januari 1997 och i Jugendsalen i Helsingfors våren 2002 blev stora publikframgångar.

Sedan år 1986 har Sjöfartsförbundet delat ut hederspriset ”En bedrift inom sjöfarten” som erkänsla för betydande insatser för ökad kunskap om och uppskattning av sjöfartskulturen. Detta prestigefyllda pris har hittills utdelats sju gånger.

Sedan år 1992 har Sjöfartsförbundet arrangerat 1 – 3 lunchmöten årligen för sina medlemmar och särskilt inbjudna påverkare i sjöfartsbranschen. De livliga diskussionerna om aktuella sjöfartsfrågor har inletts av mycket högt ansedda gäster.

Sjöfartsförbundet har också länge varit engagerat i förlagsverksamhet. Förbundets mest kända publikationer är ”Meri ja me” av år 1962 samt ”Suomi ja meri” av år 1981. ”Suomen merikirjallisuuden bibliografia” i fyra band utkom åren 1963-81. År 1994 deltog Sjöfartsförbundet i planeringen av årsboken ”Navigator, the Yearbook of Finnish Marine Industry”, som fortfarande utkommer i anslutning till Navigator. Den färskaste publikationen är Sjöfartsförbundets 75-årshistorik av år 2001.

Sjöfartsförbundet har genom sin verksamhet under årtiondenas lopp haft stor betydelse för utvecklingen av Finlands krigsflotta och handelsflotta, informationen om sjöfartsnäringen, utbildningen inom de maritima yrkena och överhuvudtaget främjandet av maritima intressen. Världen förändras och Sjöfartsförbundet med den, men förbundet vill ändå förena tradition med förnyelse på ett rationellt sätt och för sin egen del i Finland starkt främja tanken ”Att segla är nödvändigt”.